det är bara kärlek som kan tysta hatet

jag bläddrade förbi ett inlägg i mitt facebookflöde. det handlade om den synskadade unge mannen som tog sitt liv häromdagen. de var två ensamkommande bröder från afghanistan. de hade påbörjat ett nytt liv i sverige och nu skulle de utvisas. migrationsverket hänvisade till att deras nätverk var varandra. så storebrodern tog sitt liv. för att förinta nätverket och få sin lillebror att vara kvar i sverige. det är som sagan om bröderna lejonhjärta. fast på riktigt. mitt ibland oss. och den här lillebrodern har sin storebror i nangijala nu.

fortsättningen på inlägget handlade om göteborg. mitt älskade göteborg. om att det imorgon inte bara handlar om en nazistisk demonstration. utan att det handlar om så mycket mer. om hela jävla samhällsutvecklingen. om hat. hot. våld. och hur man bemöter det. förändrar. och börjar gå åt ett annat håll. det handlar inte om vem som är och inte är på bokmässan. utan imorgon handlar det om hur många som är på gatan. och visar göteborg från sin bästa sida. utan att någon kommer till skada. det är bara kärlek som kan tysta hatet. det finns saker man ibland måste göra. även om det känns farligt. annars är man ingen människa. utan bara en liten lort. och det här är just en sådan sak. som man måste göra. så göteborg. ut på gatorna imorgon och visa att vi står enade för medmänsklighet. öppenhet. och kärlek.

en penna att rita med istället för en pistol att skjut med

det är ganska så precis exakt ett år sedan idag. sedan jag. min familj och en liten folkskara stod framför speakers corner. och visade vårt stöd för artur och hans familj. som hade fått besked från migrationsverket att de inom fyra veckor skulle utvisas från sverige. de hade flytt kriget i syrien. och bott här i sverige sedan 2013. och skulle nu skickas till armenien. ett land där de inte hade några rötter. överhuvudtaget. idag. vaknade jag till svenska dagbladets rubrik: 300 lärare: utvisningarna till afghanistan måste stoppas.

” för oss lärare är eleverna från afghanistan inte siffror i statistiken eller alarmerande rubriker. de är unga människor som kanske för första gången i livet har fått en meningsfull. kontinuerlig och välorganiserad utbildning. de har skänkt oss ovärderlig glädje med sin hoppfulla inställning till det nya landet och sin vördnad för skolan. men vi har också fällt tårar över de berättelser som lagts ihop bit för bit när vi stöttat eleverna att sätta ord på minnen och molande saknad. i stormens mitt har vi samlat oss och tagit ny riktning. den självklara riktnings­givaren har varit barnens rättigheter såsom de ­lyder i barnkonventionen. läroplanen. och skollagen.”

det knyter sig i magen på mig. om ungefär fem år är jag förhoppningsvis ute i arbetslivet. som lärare. och jag vet. att mina elever kommer inte bara vara siffror i en statistik. jag vill inte vara med om att mina elevers framtidsdrömmar rasar samman. jag vill inte. jag vill att mina elever ska känna hopp om framtiden. precis som den eleven som i artikeln hade skrivit: tack sverige som gav mig en penna för att rita min framtid. istället för en pistol att skjuta människor med. 

för ett år sedan när vi stod där. och visade vårt stöd. så rann tårarna ned för min kind. för arturs kind. för hans klasskompisars kinder. för hans lärares kinder. snälla hjälp mig. fick han fram mellan tårarna. och jag kände inte artur. men jag kände med artur. och när jag lät fingrarna bilda ord om det här. för ett år sedan. så skrev jag att jag hoppades att artur skulle få ta studenten och bli färdigutbildad undersköterska. det blev inte så. så idag. idag hoppas jag att jag i framtiden inte ska behöva stå som lärare och se mina elever bli utvisade till ett land. som utrikesdepartementet avråder oss svenskar att åka till. för det. det är en skam. och något som regeringen måste stoppa. det skriver trehundra lärare. och så jag. som lärarstudent under på.

är det okej att som lärare vara partipolitisk?

jag har börjat studera. om fem år är jag utbildad ämneslärare mot gymnasiet. alternativt högstadiet. i ämnet samhällskunskap. och förmodligen historia. en vecka av utbildningen har gått. och jag har redan läst mer. än vad jag lovade mig själv att göra i början av sommaren. i fredags hade vi första lektionen i ämnesdidaktik. det är något i stil med hur man lär ut. och första tankeställaren vi fick var en debattartikel som sverigedemokraternas stefan jakobsson skrivit i svenska dagbladet. i denna artikel menar han att det är fel när lärare talar illa om sd på lektioner. och således blev tankenöten:
är det okej att som lärare vara partipolitisk?

precis som stefan i artikeln hänvisar till så står det i läroplanen att undervisningen ska vara saklig och allsidig. men några rader. som han och sitt parti verkar ha missat är att det också står att: skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön. etnisk tillhörighet. religion eller annan trosuppfattning. könsöverskridande identitet eller uttryck. sexuell läggning. ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. alla tendenser till diskriminering eller kränkande behandling ska aktivt motverkas. främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap. öppen diskussion och aktiva insatser. det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. skolan är en social och kulturell mötesplats. som har både en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som verkar där.

dessa rader är något som är grundläggande i min syn på mänskligheten. och inte något som ett parti står bakom. utan det är jag. och skolan. dessutom. men bara för att jag skriver under på denna läroplanen. så behöver du. stefan jakobsson. inte vara rädd för att jag till mina framtida elever ska stå och säga att sd är rasister. för jag skriver även under på att min undervisning ska vara saklig och allsidig. men förhoppningsvis ger jag dem möjligheterna i form av kunskap och en öppen diskussion att själva förstå och upptäcka att du och ditt parti. är rasistiskt. utan att jag står och blir anklagad för att vara partipolitisk i mitt undervisande.

jag är nämligen jättenyfiken på hur framtidens elever ser på järnrörsskandalen. (och även tobleroneaffären. kanske i jämförelse med varandra?) jag väntar även med spänning på att höra hur de ser på att deras föräldrar och mor/farföräldrar lät ert parti ta sig in i riksdagen. dagens vuxna får mig nämligen att ibland tappa tron på mänskligheten. men är det något jag är säker på. så är det att jag tror på framtiden. på nästkommande generation. och jag som lärare tänker inte hindra dom från att göra en kärleksrevolt. och skapa en värld där alla ser mångkultur som vackert. och du får gärna vara med. stefan jakobsson. om du tänker om. om. om.

till dig som är som pappa

det är inte alla män. men av etthundra sexualbrott. så begås nittioåtta av män. men det är inte alla män. som är sådana män.

så jag vänder mig till er. som inte är sådana. till er vill jag på ett splittrat vis be om ursäkt till. samtidigt som jag känner. att det inte är mitt fel. att jag byter sida av vägen. på vägen hem när det är mörkt. och du går bakom mig. det är inte mitt fel. att jag inte svarar dig. när du välvilligt vill säga att du inte är som dom. som våldtar. eller kränker mig. det är inte mitt fel. att jag håller nycklarna med det spetsiga utåt i ena handen. och mitt överfallslarm i den andra. när jag går hem. i samma mörker som jag byter sida av vägen i. det är inte mitt fel. att du oskyldiga man. drabbas av min rädsla. utan att ha gjort mig någonting ont. det är de där nittioåtta männens fel. men här kommer ett splittrat förlåt. till er oskyldiga män ändå. men jag kan inte se skillnad på en våldtäktsman. eller en vanlig vänlig själ. det står inte stämplat i pannan på dig. och ibland vågar jag bara inte. lita på att just dina ord. är uppriktiga. förlåt.

samtidigt vill jag säga tack. till er som inte är sådana män. till er som ser diskriminerande strukturer. till er som förstår. att jag är trött på att ses som ett sexobjekt. och att skratta åt våldtäktsskämt. vi hör en verklighet om sexuella trakasserier under en festival-låt. men det finns inget att skratta åt. till er som förstår mig. som förstår att jag inte menar något illa. när jag byter sida av vägen. när jag inte svarar dig. till er som inte klandrar mig. för att jag ibland är rädd. för er. till er som är socialt obekväma och inte backar. i sexistiska jargonger. så här kommer ett stort tack. till er oskyldiga män. som är som min kära pappa. som gör allt. precis allt. för att jag någon gång i framtiden. inte ska behöva vara rädd. för er. eller för de där nittioåtta männen. tack.

och jag hoppas precis som du. du oskyldiga man. att vi en dag lever i ett samhälle. där det inte finns några nittioåtta män. utan där jag kan se på dig som en bror. och inte ett hot. där i festivalvimlet. eller mitt i natten. så nu kämpar vi för det. för tillsammans. är vi tjejer. och ni oskyldiga män. fler än de där nittioåtta.

jag undrar – för jag förstår inte

hej jimmie.
det var längesen nu. sist jag hörde av mig var den där dagen. jag vände dig ryggen på vattentorget. den där gången. när jag med hjälp av mitt kroppsspråk visade. att jag inte håller med dina yttringar. du kommer säkert inte ihåg just mig. har förstått att jag inte var ensam. om sådana handlingar förra året.

men från det ena till det andra. jag har tänkt lite. tittat på soran ismails program absolut svensk. reflekterat och tänkt. han pratar om att ingen vill bli stämplad som rasist. lika lite som man exempelvis vill bli stämplad som sexistisk. men ändå kan ju. uppenbarligen. det man säger för motparten upplevas som rasistiskt. eller sexistiskt. och att det då kanske är enklare att prata om rasism. eller sexism. och jag tänkte prata om rasism med dig nu.

ni sverigedemokrater påstår nämligen. att ni har noll tolerans mot rasism. vilket är något som i min värld inte går ihop. för i min värld är er politik rasism. men sen slog det mig. vi kanske inte ser rasism på samma sätt? du vet som man kan tänka ibland. jag ser färgen röd. och kallar den röd. du ser. vad i mina ögon är färgen brun. men kallar den röd. det kanske är likadant gällande våra tankar om rasism. så nu undrar jag. jimmie. eller ni andra sverigevänner här på facebook. vad är rasism för er? vad är det ni har noll tolerans mot?

jag undrar – för jag förstår inte.

jag ska kämpa för dig

jag känner mig tom. maktlös. vart är vi påväg? jag vet inte ens vart jag ska börja. i tisdags såg jag artur. som flytt krigets syrien. vädja efter att få stanna i sverige. på natten brann ytterligare ett asylboende. och igår. igår. var det så blandade känslor. tre minuter. efter att aftonbladet plingat till. om att en man går omkring med ett svärd. på en skola i trollhättan. så får jag höra. det är säkert någon som inte fått asyl. du hade fel. så jävla fel. hade du.

och nu blir jag sådär tom igen. maktlös. arg. ledsen. känsloexplotion. vet inte vad jag ska säga. så jag säger alexander karims ord. som jag sett från facebook: till den det berör. tre människor är döda. två offer och en förövare. en mördare. tjugo år gammal. men han var inte ensam. bakom honom marscherade en armé hundratusentals flashback- och facebookoratorer stark. professionella hatare.

ni tror att ni bara gör oskyldiga inlägg i debatten. hyllade kommentarsfält som dryper av svartaste människoförakt – ”släng ut råttorna” ”stäng gränsen för fan!” ”sd till makten!” och han läser. han växer i sin övertygelse. han är inte ensam. han har er. på sin sida.

”160 000 kriminella syrianer om året!” ”de vill våldta våra kvinnor och tvinga på dem burka!” ”synd att de brinnande asylboendena varit tomma!” det är rätt. tänker han. någon måste agera. ”trampa på kackerlackorna så kanske de flyr vidare” och han läser. och känner. och han tar en kniv. ett svärd. en mask. han ska trampa på kackerlackorna.

två oskyldiga liv. kroppar vars enda synd var ett mörkare pigment. drömmar släckta. familjer i sorg. ett land i skräck. och kvar sitter ni. vid era skrivbord och känner er helt oskyldiga. 

men den här unga mannen var inte själv. han var inte en ensam förövare. han var ett symptom av vårt sverige. ett resultat. och emedan han höll i det dödliga vapnet så ekade fötterna av hela hans armé genom skolkorridoren idag. 

och ni borde alla skämmas. 

polisen har bekräftat att det var ett hatbrott. med rasistiska motiv. och i våras. när jag ställde mig på scenen i min hemby. och samtalade om normaliseringen av rasismen. så var det just för att alla måste förstå och inse. att det är det hat som ”sverigevännerna” i det här landet står för. som leder till det här våldet. och att det den här gången kostade liv. gör att det knyter sig i bröstet på mig. och lavin eskandar. jag ska kämpa ännu mer för ett solidariskt samhälle. utan rasism och rasistiskt våld. jag ska kämpa för dig. för du är hela sveriges hjälte.

jag känner medkänsla, gör inte du?

jag känner inte artur. men jag kommer att stå vid speakers corner imorgon ändå. för jag vill visa mitt stöd. till artur och hans familj. och mina andra medmänniskor som råkar ut för samma öde. som honom. det är nämligen så. att artur och hans familj ska utvisas. från sverige.

artur och hans familj kommer från aleppo. en stad i syrien. de har bott i sverige sedan 2013 på grund av kriget i syrien. deras hus är sönderbombat och de har förlorat allting de hade. alltså har de inget att återvända till. de ser sin framtid här och har anpassat sig efter det svenska samhället. artur studerar vård och omsorg på växjö fria gymnasium. och när han tar studenten är han färdigutbildad undersköterska. vilket är ett behov i sverige. artur och hans familj har fått besked från migrationsverket att de inom fyra veckor ska utvisas. och familjen ska skickas till armenien. ett land där de inte har några rötter. överhuvudtaget.

det är hans klass. som anordnar den här manifestationen. och jag kommer stödja de imorgon. för jag hoppas att i framtiden. om jag blir sjuk ska få möta artur. som den färdigutbildade undersköterska han ska kunna vara när han tar studenten. jag hoppas. jag kommer vara där imorgon. för att jag tror att i de här tiderna som är nu. så måste vi visa medkänsla och medmänsklighet. och hålla ihop. för tillsammans är vi starka.

jag kommer stå vid speakers corner imorgon. klockan fem. och visa mitt stöd. för även om jag inte känner artur. så känner jag med artur.

kom du också. vetja.

varför flyr människor ifrån syrien?

jag fick den frågan. och jag svarade. för att det är inbördeskrig. men följdfrågan. varför är det inbördeskrig? hade jag inget svar på. jag hade glömt bort. eller aldrig vetat. jag vet inte. men nu vet jag. tack vare marcus oscarsson på tv4. varför det är inbördeskrig i syrien. och jag vet varför. människorna väljer att fly till europa. istället för sina arabiska grannländer.

allt startade 2011. med den arabiska våren. för första gången. under trettio år. så vågade syriens folk ställa sig upp. och demonstrera. mot sin president bashar al-assad. folket ville ha demokrati. och frihetsreformer. de klädde sig i vita kläder. som hos dom symboliserar begravningskläder. och gick ut på gatorna. för att visa. att dom är beredda att offra sina liv för det här om det krävs.

och liv har offrats. omkring trehundratusen människor har mördats. av landets egna regim. och av de tjugotvå miljoner människor som bodde i landet när kriget startade. så är idag hälften på flykt. och av de elva miljonerna. så är hälften barn. det kunde varit du. det kunde varit jag. vi har bara haft tur att födas här. 

men varför tar inte arabländerna emot några flyktingar? de talar samma språk. och har samma kultur. och det ligger ju i närområdet. och det är ju faktiskt mycket enklare att ta sig dit. än över medelhavet till europa. men ändå tar arabländerna emot noll flyktingar. noll.

detta beror på att dom som flyr. dom flyr för de vill ha frihet och demokrati. och det finns det inte i arabländerna. så varför fly till det du flyr ifrån? och dessutom. så vill inte arabländerna ha dit några flyktingar heller. för det skulle hota deras diktatur. tänk om deras medborgare också skulle vilja ha fred och demokrati?

det är svaret på följdfrågan. och det är därför människor flyr från syriens inbördeskrig. och det är därför dom flyr till europa. och det är därför det är viktigt att vi står med öppna armar och säger: refugees welcome. för en demokratiskt. fredlig. och medmänsklig värld.

nu på onsdag. den sextonde september. klockan sjutton. anordnas en refugees welcome manifestation för flyktingmottagande. vid speakers corner här i växjö. kom och visa din medmänsklighet. 

känner bara människor med samma rätt att leva

jag har senaste veckan legat på en strand. etthundrasextionio kilometer ifrån krigets syrien. det är lika långt som här ifrån min trygga soffa i växjö. som till borås. så nära. men ändå så långt bort. jag har sett små barn leka i strandkanten. jag har lekt som ett barn i strandkanten. jag har åkt på båtturer. som varit precis lika säkra. som att ligga på luftmadrassen i poolen. och jag har konstant. haft tankar i bakhuvudet. på alla dessa miljoner flyktingar. och ikväll brister det för mig.

jag exploderar. jag blir så arg. så ledsen. så uppgiven. och så frustrerad. allt. på samma gång. jag kan inte hålla mig sansad den här gången. det rinner över för mig. för samtidigt som miljoner människor är på flykt. så väljer ungern att om åtta dagar börja fängsla människor. i upp till tre år. om de korsar den taggtråd som landet satt upp vid eu:s yttre gräns. och detta ser sverigedemokraternas erik almqvist fram emot. han tycker alltså. att det är okej att fängsla människor som flyr för sina liv.

och för den som inte vet vem erik almqvist är. så är det sverigedemokraternas tilltänkte finansminister. alltså samma roll. som magdalena andersson har nu. eller som anders borg hade. erik var även inblandad i järnrörsskandalen. där han sa att soran ismail ”beter sig som en babbe”. samma kväll kallade han även en kvinna för hora. han anser även att araber och afrikaner. hotar den europeiska civilisationen. och samtidigt som miljoner människor är på flykt. kallar eriks partikollega kent ekeroth. även han var med i järnrörsskandalen. flyktingarna för lyxflyktingar.

och jag vill bara skrika. och gråta. för hur fan. rent ut sagt. kan man stolt kalla sig för sverigevän? hur kan man medvetet sympatisera med ett parti som sverigedemokraterna? de saknar noll. medmänsklighet. NOLL. ikväll brister det för mig. och jag räcker er alla sverigevänner och rasister fingret. för jag är fan trött på er nu. riktigt jävla toktrött.

för jag känner inga gränser. känner bara människor med samma rätt att leva.
som jag och du har.

vi sitter inte fint på befallning

för några månader sedan. stod jag på scenen. i min hemby. och pratade om normaliseringen av rasismen. jag pratade även om feminism. om hur viktigt det är. och några av de ord jag sa. var de här.

jag är feminist och jag hatar inte alla män. men jag hatar diskriminerade strukturer. våldtäktskulturer. patriarkatet och könsmaktsordningen. jag är feminist. för jag vill sträva efter jämställdhet och jämlikhet. och vägen till det är feminism. men det betyder inte att jag hatar alla män.

däremot är jag trött på att män har högre i lön och att de kvoteras in på grund av kön. jag är trött på att ses som ett sexobjekt och att skratta åt våldtäktsskämt. jag hör en verklighet om våldtäkter på en finlandsbåt. det finns inget att skratta åt. jag är trött på att sex säljer. för min kropp är inte till salu. och jag vet att alla män får inte stå på scen. men alla män lägger inte heller märke till när det är enbart män på scen. i en programledarduo eller i en jurypanel. jag är trött på att män åt mig höjer rösten. samtidigt som dom stirrar mig på brösten. det är strukturer och ett patriarkat som styr och det är inte något jag vill vara en del i.

en annan. som inte heller vill vara en del av det här. det är zara larsson. tror jag. det är så jag har förstått henne iaf. de senaste dagarna har flera tidningsbokstäver handlat om henne. för att hon hoppades bråvalla-festivalen hade genustänk. och jag bara diggar henne. ännu mer. hur ball är hon inte? som enbart sjutton år gammal. står på sig. och vågar prata om genus. som bandet refused sa. pratar man inte om det. så tänker inte festivalerna på det. och då kommer det fortsätta vara korvfest. där det bara är män. som gör saker för män. jag diggar även att refused tog upp våldtäkterna. som skedde redan första dygnet.

”tre våldtäkter anmälda igår. det är fan inte okej. killar. skäms för satan. vi borde skärpa till oss rejält jävla mycket. det är faktiskt inte kvinnors ansvar att berätta för oss varför det är fel med patriarkatet”

men tillbaka till zara. hon trär en kondom över benet. hela vägen upp till knät. och skriver ”till alla killar som säger att deras kuk är för stor för kondomer, sätt er ner” hon är en pinne i röven. på männen. hon vill krossa patriarkatet. hon kallar sig feminist. hon tillåter inte att bli tretton år. och förminskas till oigenkännlighet. när gubbar. som günter. talar till henne. och kallar henne fjortisbrud. hon är provocerande. hon sitter inte fint på befallning.

och det var precis så jag avslutade mina ord om feminismen den där söndagen. i mars. jag tänker inte sitta fint på befallning. sedan sjöng linn nedanstående låt för oss. så balla var vi. precis som zara. så balla.

”subtila signaler. små tydliga tecken. från en översittare i hierarkin. en trollformel som förvandlar mig till. ett stammande fån. bortgjord av personkemin. för jag blir tretton år när ni talar till mig. jag förminskas till oigenkännlighet. jag får tonårsfinnar av all förnedring. måste lära mig att sitta fint på befallning.

överlägsenhet och iskallt övermod. slår bäst när alla tittar. uteslutande talande tystnad. några som viskar. förlöjligande fastklistrande ord. dömande blickar. mitt eget fel. jag får skylla mig själv. ingen snäll och duktig flicka. är det mig det är fel på? är det mig det är fel på? måste lära mig sitta fint på befallning.

höga pannor som rynkas ihop. pondus och beslutsamhet. hållas kort. inte tro att man är nåt. inte hota er allsmäktiga manlighet.

överlägsenhet och iskallt övermod. slår bäst när alla tittar. uteslutande talande tystnad. några som viskar. förlöjligande fastklistrande ord. dömande blickar. mitt eget fel. jag får skylla mig själv. ingen snäll och duktig flicka.

är det mig det är fel på? är det mig det är fel på? det är inte mig det är fel på! det är inte mig det är fel på! men jag måste lära mig att sitta fint på befallning. men jag måste lära mig att sitta fint på befallning.”