jag har cancer

av nannnas

tre små ord. som blev starten på mitt tjugotjugo. tre små ord. som jag vetat att jag kan komma att behöva säga. ända sedan den där sommarkvällen på liseberg. när maja stod på scen och vi sjöng seven days a week. jag hade samma dag fått reda på att jag är bärare av en ärftlig bröstcancergen. men vi stod där. jag och min familj. i solens sista strålar. och sjöng till min barndomsidol iallafall. för det är ju så vi gör när vi samlar styrka. är tillsammans. i nuet.

och sedan den dagen. har jag lagrat styrka inom mig. det har varit årliga kontroller. och inga förändringar. fram tills nu. en knöl. de hade hittat en knöl i mitt bröst. och all styrka som jag samlat inom mig. började sakta sippra ut från hjärtat. sprida sig genom blodet. och fylla kroppen. i väntan på beskedet vad knölen var för något. ett besked som fick min värld att vändas upp och ner. två dagar in på tjugotjugo. får jag ett besked som tvingar mig att säga de där tre små hemska orden. jag har cancer.

hjärtat har konstant sedan dess pumpat ut styrka i mitt blodomlopp. styrka som gör att jag vågar vara svag. jag bryter ihop. faller isär. jag är världens minsta. i mammas och pappas knän. jag gråter hejdlöst. jag är den lilla systern. i min lillasysters famn. jag är livrädd. jag låter stilla tårar falla nedför min kind. mot min livs kärleks bröstkorg. jag kan inte förstå. jag är för ung. det var inte såhär tjugotjugo skulle bli. det var inte såhär livet skulle bli. men med all kärlek. värme. och kraft. från er runt omkring mig. så håller jag oftast ihop. jag skrattar. spyr fortfarande på patriarkatet. och är det. tro det eller ej. väldigt lycklig emellanåt.

idag har jag vetat om min cancer i tre veckor. en vetskap som varit enormt psykiskt påfrestande. men på måndag sätter vi oss äntligen i pulkan och åker. som min fina vän sa. då sker operationen. och sedan blir det med största sannolikhet en cellgiftsbehandling. det som blir fysiskt påfrestande i allt det här börjar. och kan man bli redo för det. så är jag redo.

för jag må ha bröstcancer nu. men jag kan se. att det kommer komma en tid. en sensommarkväll på ullevi. då jag ser min tjugonde hellström-konsert. i solens sista strålar. tillsammans med honom som jag älskar. även när jorden har gått under. och vi står där. hand i hand. ler och tänker att den här tiden äntligen är förbi.