var inte ängslig – jag klarar mig alltid!

av nannnas

livet. du håller ihop mig. trots de dagar jag totalt faller isär. du sjunger i tystnad för mig vid varenda blodprov. res dig efter varje smäll. du har en ängel på din axel. sedan läser alla de tre små orden som är tatuerade i armvecket på mig. din tid kommer. därefter viskar du igen. att jag har så många änglar på mina axlar. mormor allra störst. min första dos cellgifter var planerat till hennes födelsedag. men skrattretande nog. så kom det vanliga februarilivet emellan med en virusinfektion. så cancern fick ta en paus. tills idag.

för idag fick jag min första dos cellgifter. och idag är det dessutom fyra år sedan. min älskade mamma fick sin hjärnblödning. så vi satt där i fåtöljerna. mamma och jag. drack kaffe ur mina astrid-koppar. lät pippis ord tala till alla. som om de vore våra egna. var inte ängslig – jag klarar mig alltid! och lät gifterna droppa in i mig. medan tacksamheten över livet fyllde luften.

och nästa dos. den är planerad till dagen innan samma dag som när morfar sa adjö till sin stund på jorden för fyra år sedan. en dag då solen sken och fåglarna kvittrade. och fram till dess. ska jag hålla ihop. falla isär. och resa mig igen. för livet. du vackra livet. du viskar konstant att jag har änglar på mina axlar. och att min tid. fri från cancer.
den kommer.