jag är inte en av dom

helgens rubriker har mest. i mina ögon. bestått av våldtäkter och sexuellt ofredande på festivaler. och det knyter sig i magen på mig. jag blir så fruktansvärt äcklad. arg. och rädd. jag vet ju att det finns där. det där sexuella ofredandet. det räcker jag går ut en lördag med tjejligan. för att möta det. då någon tar på mig. på min kropp. utan att jag vill. det är. sorgligt nog. en vardag. men den här helgen har det varit så mycket. det har varit starten på sommaren. för så många. och män har valt att förstöra den starten. för så många. genom tafsande. och våldtäkter. och även om jag vet att det till vardags finns där. så blir jag så äcklad. arg. och rädd.

jag vet liksom inte vart jag ska börja. jag kan inte räkna alla gånger som jag känt mig orolig den här helgen. för att min syster ska på sin första festival i år. hur många gånger jag tänkt tanken. du får inte ha klänning på dig. eller hur många gånger jag varit nära på att brista. totalt. och skrika ut att jag hatar alla män. eller hur många gånger jag tänkt. att man som man inte borde få ha en kuk. om man inte kan behärska den. jag har varit så upprörd inom mig. jag är så upprörd inom mig. för samtidigt som det här sker. fyra dagar i rad. så sitter män. och hånar. det är alltså på riktigt. män med döttrar. som kommenterar att zara larsson är en hora. för att hon generaliserar alla män som våldtäktsmän. men som hon sa. är fan så mycket hellre en hora än en våldtäktsman.

vi vet att det inte är alla män som är våldtäktsmän. men statistiken visar. att nittioåtta av hundra sexualbrott som anmäls. begås av män. det är där problemet ligger. hos män. jag vill inte behöva säga till min syster. att inte ha klänning på sig. att hon måste vara på sin vakt. konstant. utan efter den här helgen. så behöver jag nog tala med er grabbar. för det börjar med dig. av mina tvåhundrasjuttiofyra vänner på facebook. så är etthundratjugoen män. och jag vill att ni tar ställning. visar er och säger. jag är inte en av dom. ni måste synas. ni som inte tafsar. eller våldtar. ni som vågar tala om att sexuellt våld inte är okej. för även om jag i frustration vill skrika ut. att jag hatar alla män. så vet jag att ni finns där. ni som inte är som dom. som får mig att vilja kräkas. men ni måste visa er. så snälla skrik. jag är inte en av dom.

din tid kommer

jag skriver för att inte explodera. brukar jag säga. men det här har jag inte skrivit om. med risk för att jag exploderar. men jag måste chansa. få ur mig det i ord. låta allt väckas till liv. och kännas. igen. för att bli klar. med tiden då. jag var rädd. så rädd.

2016-03-04. dom svarar inte. ingen svarar. jag vill tala om hur enkel min muntliga uppgift var. men möts av att ingen trycker på den gröna luren. det är tyst. tills jag får ett sms: mamma är på akuten. hon hade ont i huvudet. det var allt jag visste. allt var fåordigt. men det pratades om olika prover. och det enda jag sa till mig själv var. googla inte. gör det inte. googla inte. jag har fortfarande inte googlat.

något var fel. jättefel. det förstod vi. även om ingenting sas. tårarna rann och rädslan steg. det är mamma själv som ringer där på fredagskvällen. jag har en blödning i huvudet och ska åka ner till lund för operation om en halvtimme. pappa kommer hem till er när jag åkt. jag skrek rakt ut. men du sa att du var okej och skulle bli bra. vi lät tårarna rinna om varandra den natten. höll om varandra. skakade av rädsla. rädsla för döden. höll om varandra. lite till och lite hårdare.

vi åkte ner till malmö dagen efter. som planerat. vi var nära om något skulle hända. inget fick hända. väntade på samtalet. om att operationen skulle ha gått bra. och det kom. kärlet hade spruckit. du hade förlorat en halvliter blod. men du hade en ängel på din axel. så detta skedde under operationen. och jag är evigt tacksam att inblandade under operationen kunde hantera detta. evigt tacksam.

vi hälsade på dig på söndagen. jag hade fått förklarat för mig. att det skulle vara obehagligt. de hade skurit upp skallbenet på dig. men jag kunde ändå inte förstå. att det skulle vara så mycket slangar. att du skulle vara helt svullen i ansiktet. och lindad med bandage runt hela huvudet. det var så overkligt. att den som låg där. bland allt det vita. var du. min mamma. som på torsdagskvällen hade pussat mig på pannan. sagt åt mig att köra försiktigt hem. och sagt dom tre stora orden. jag älskar dig.

sköterskor pratade med oss. allt hade gått bra. än så länge. men du skulle bli kvar i lund. man väntade på att kärlen skulle börja krampa efter operationen. vi fick informationsblad. jag kunde inte läsa bland alla tårar. men krampandet kunde leda till hjärnhinneinflammation. du kanske skulle tappa talet. minnet. motoriken. vi visste inte. det var så individuellt. jag var så rädd. så rädd. min älskade mamma.

vi åkte fram och tillbaka till lund. jag har stenkoll på när huset med det fula teglet kommer. och var man svänger av till donken i hässleholm. men ingen koll på tiden. dagarna bara gick. vi väntade. på tiden. konstant rädd. konstant tacksam. jag låg i fosterställning för det mesta. tittade på planet earth. och life. fällde tårar åt elefantbebisar som föddes. och åt sälar som blev uppätna av späckhuggare. livet: du skrämde mig.

men så kom du äntligen hem. det blev ingen inflammation. och jag låg i ditt knä den kvällen. och du låg i mitt. vi kollade en kass film. och somnade om varandra. så rädd för om något skulle hända dig. så glad att ha dig hos mig. du hann vara hemma i någon dag. innan de ringde och sa. att morfar var dålig. och jag minns att du sa: kan han inte vänta en vecka iaf. så hjärnan hinner ordna upp sig. han väntade en vecka. på påskaftonsmorgon somnade han in. solen sken och fåglarna kvittrade. och ni var med honom. vi fick ytterligare en ängel på vår axel.

och nu har jag gjort det. exploderat. fullkomligt. låtit allt komma i fatt mig i ord. tårarna har runnit. oavbrutet. vi visste inte om du skulle överleva mamma. det kom som en smäll. men vi har kämparsjälar. och när jag tänker på allt det här. så är det så ofattbart. att vi med sjuttiotusen andra. stod tillsammans som en familj. på ullevi och kollade på hellström för två veckor sedan. att du var med oss mamma. jag trodde inte du skulle klara det. mitt rädda jag visste inte om du skulle ta dig ur sjukhussängen. men du har tagit dig långt där ifrån. du lever och mår okej. och jag är så tacksam för det.
res dig efter varje smäll. du har en ängel på din axel. den här är för oss.

din tid kommer.

höru mej bae? det är seinabo sey.

orden mina har inte riktigt hittat tillbaka än. så jag låter det här klippet tala istället. för det skriker mäktigt i tystnaden. eller hur?

vår tid kommer

det finns en plats. jag vet att ingen bryr sig om den. den är bara min. bakom ögonlocken. och bakom där. plockades en månad bort. från det här året. försvann. blev en dimma i gråskala. pendlande på olika vis. mellan livet på jorden. och toppen av världen. där änglar leker. tacksamhet och sorg. i smäll efter smäll. livet. du har skrämt mig med dina käftsmällar. mer än omvärldens terror. men vi står här. tillsammans. med dubbla änglavakter. för nu är han på toppen av världen. med sin älskade. ett år med elva månader. ska inte få bli tio. mina ord ska hitta tillbaka. ett mörker ska bli ljus. ge oss aprilhimmelen. för vi reser oss efter varje smäll. vi har en ängel på vår axel. vår tid kommer. nu. älskade familj. 

vänder upp och ner på allt

hej världen. du kan vända snabbt. på allting. på livet. det är kämpigt nu. vissa dagar mer. vissa dagar mindre. men vi är krigare. det här ska bli bra. älskade familj.

mänsklig värme

hej världen. jag ska ha en muntlig uppgift på fredag. via telefon. det känns lite knas. och jag är lika nervös som jag var i skolan. skillnaden är att idag vet jag att jag kan. det visste jag inte då. men som håkan säger. är man inte nervös inför något. så är det inte på riktigt. så det löser sig. jag vill dock mest ha det överstökat. i helgen var jag på krunegård. så fint var det. finare än vad jag förväntade mig. mänsklig värme är allt som behövs. och på lördag åker jag till malmö. äntligen händer det något. och sen ska jag ju till göteborg snart med. det ska bli sådär kul som saker kan vara så att man står och hoppar på samma ställe av glädje. typ. nu ska jag återgå till pluggandet. för jag är fan envis.

får jag veta vad du tänker på

hej världen. nu är jag här igen. ligger och kollar klipp med håkan mellan pluggandet. vad jag längtar. han var tretton och hade levt ut allt jag hade framför mig. vill bli överraskad där på ullevi. hurricane. och jag kommer falla isär. för det är lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig. ikväll är det slutklämmen på mitt födelsedagsfirande. restaurang och krunegård med familjen. för hela livet är ett disco. min bil har börjat leva igen. så igår körde jag ut till risinge. drack te och folköl precis som förr. jag tycker om er där hemma. det är pga er jag inte är en liten lort.

du är så vacker och så älsk

jag har med stel nacke pluggat mig gråtfärdig. det här var helt klart svårare och jobbigare än vad jag trodde det skulle vara. jobba etthundra procent och plugga femtio procent. samtidigt som man ska försöka ha något form av liv. samtidigt som allt annat bara händer. och man får stå nickande och acceptera det. men nu är det bara tre veckor kvar. och jag ska klara det här. jag har liksom bestämt mig. för så mycket. även om det kanske är svårt att tro. när allting rasar samman för en. men jag ska bli något stort. det är elvis. einstein och jag. ikväll ska jag på en komisk depression. det ska bli kul. började för övrigt veckan med att lyckas komma in på biljettkaoset till queen b. vilket ledde till följande konversation i familjen.

jag: jag har fyra biljetter till beyoncé. ska jag köpa?
mamma: jag vill. men kolla med emma och pappa.

jag: snabbt svar. jag har biljetter till beyoncé. vill du gå?
emma: nej.

jag: jag har biljetter till beyoncé ska jag köpa? mamma vill.
pappa: nja. det är ju långt till stockholm.

emma: eller det hade varit häftigt. men man lär ju inte se något.

jag: emma sa nej. pappa sa nja. eller emma sa det hade varit häftig.
mamma: köp.

jag, två minuter och fyrtiofem sekunder till biljetterna försvinner: vi ska på beyoncé. jag har köpt fyra biljetter.
emma: du är så spontan.

lyckligt lottad

hej världen. jag har blivit tjugotre. det har firats i dagarna två. och jag har en sådan fantastisk fin familj. och så himla fina vänner. som bara dräller fina ord över mig. jag ska få se krunegård. och få åka till göteborg. och tidigare i veckan klarade jag ekonomiuppgiften som jag inte trodde skulle klaras. så glad på livet. med undantag för snön. jag vill fortfarande ha vår.

wokade grönsaker med sötsur sås

tiden bara rusar förbi för mig. lite skönt på ett vis egentligen. i fredags så skrattade jag tills tårarna spurtade åt özz och måns. så allvarligt roligt. alla borde gå på den lektionen. sveriges historia. annars har det varit en lugn helg. åt äntligen tacos igår. som jag var sugen på det. idag hamnade jag i en kiosk på en fotbollscup. det var skoj. och sen har jag pluggat också. så jäkla flitig på den punkten. klapp på axeln. helt klart.